Jag är en snäll människa, jag vill aldrig skada eller uppröra någon, jag försöker alltid göra mitt bästa liksom. Så jag tar det väldigt personligt när jag springer runt på stan och fotograferar, så kommer det människor och klagar på mig.
Just i det här fallet var jag på Drottninggatan och fotograferade. För er som inte känner till gatan så är det nog en av Stockholms populäraste gator, den är väldigt lång och har massa intressanta människor och figurer. Det är inte ovanligt att man ser fotografer fotografera här heller.
Så dagens uppdrag var att fotografera den här gatan, fånga atmosfären så att säga. Detta innebär att jag fotar precis allting, människor, djur, byggnader, krukväxterna osv.
Ca 20 minuter in i min plåtning kommer det fram en äldre herre till mig och frågar om jag har fotat honom. Eftersom jag tagit typ 100 bilder vid det här laget redan säger jag bara "Det kan jag ha troligtvis gjort, jag har fotat här i 20 minuter och har över 100 bilder så det är väldigt möjligt att jag råkat få med dig någonstans".
Genast blir herren defensiv och börjat hätskt fråga mig varför jag gör det. Jag borde vetat bättre men jag stannade kvar och började diskutera med honom. Jag förklarade att jag har fotat Drottninggatan och inte just honom.
"Det måste passerat minst 500 olika människor när jag stått här, tror du verkligen att jag står och fotar just dig specifikt?"
Fick svaret tillbaka att han ger blanka fan i vad jag gör och att jag ska sluta fota omedelbart, för man får inte fota andra människor om man inte har tillstånd. Vi diskuterade med honom i ca 10 minuter och sedan gav jag upp, jag sa att jag hade tagit bort bilden på honom och visade honom bilderna. Han blev nöjd och hoppades på att jag lärt mig en läxa.
Sånt här gör mig helt galen, det finns ingen sån regel. Inte alls. Står på du allmän plats, vilket Drottninggatan är, får jag fota dig hur mycket jag vill. Jag kan t.om. följa efter dig och fota dig rakt upp i ansiktet utan att det är olagligt. Jag skulle aldrig göra något sånt, men sån är lagen. Allmän plats och du får helt enkelt ta det som en man.
Det som däremot är emot lagen är om jag skulle fota just dig specifikt, ändra bilden på något sätt för att få dig att framstå på ett dåligt sätt och ladda upp på nätet. Då hamnar bilden under diskriminering eller något i den stilen, och det är förståeligt. Dock sysslar jag aldrig med sånt ju.
Men men, vi får se vad kommande dagarna har att erbjuda.
Källor: http://www.fotosidan.se/cldoc/lag-och-ratt/vad-far-man-fotografera.htm
Tuesday, July 7, 2015
Sunday, July 5, 2015
Hej och välkomna till min nya blog. Jag tänkte berätta lite om mig själv först, vad jag gör och vem jag är osv. Ni vet det där gamla vanliga man alltid gör när man presenterar sig.
Bloggen heter the SLR runway eftersom jag har en stor passion för fotografering, SLR står Single Lens Reflex. Man brukar ofta prata om DSLR kameror på nätet och det är alltså digitala systemkameror. Tar man bort D får man SLR och blir alltså kvar med en analog kamera. Jag måste erkänna att jag valde namnet eftersom det lät coolt, jag fotar knappt någonting med analogt numera.
Även om jag finner det rätt avslappnande och utmanande att gå runt med en analog kamera, så är det helt enkelt för mycket jobb i slutändan. Jag menar, jag älskar resultatet jag får när jag framkallar min film osv. Men alldeles för mycket jobb, dessutom kostar det lite pengar!
Med mina digitala kamera kan jag fota hur mycket jag vill och behöver i princip aldrig oroa mig för att filmen ska ta slut. Jag fotar ju trots allt med ett minneskort och inte en rulle film numera.
På den här bloggen kommer jag prata om mina fotografier men även lite om mitt vardagsliv, vad som har hänt, vad har gjort osv. Hoppas ni kommer gilla det!
Bloggen heter the SLR runway eftersom jag har en stor passion för fotografering, SLR står Single Lens Reflex. Man brukar ofta prata om DSLR kameror på nätet och det är alltså digitala systemkameror. Tar man bort D får man SLR och blir alltså kvar med en analog kamera. Jag måste erkänna att jag valde namnet eftersom det lät coolt, jag fotar knappt någonting med analogt numera.
Även om jag finner det rätt avslappnande och utmanande att gå runt med en analog kamera, så är det helt enkelt för mycket jobb i slutändan. Jag menar, jag älskar resultatet jag får när jag framkallar min film osv. Men alldeles för mycket jobb, dessutom kostar det lite pengar!
Med mina digitala kamera kan jag fota hur mycket jag vill och behöver i princip aldrig oroa mig för att filmen ska ta slut. Jag fotar ju trots allt med ett minneskort och inte en rulle film numera.
På den här bloggen kommer jag prata om mina fotografier men även lite om mitt vardagsliv, vad som har hänt, vad har gjort osv. Hoppas ni kommer gilla det!
Subscribe to:
Posts (Atom)