Varför jag aldrig kommer jobba med foto på en proffesionell nivå

Många frågar mig varför jag inte sysslar med fotografering som yrke. "Du borde typ starta eget!" "Har du inte tänk på att frilansa som fotograf?"

Nej, aldrig! Jag vill inte! Fotografering är min stora passion i livet, varför ska jag förstöra det enda jag njuter av?

Många tror att om man jobbar med sin största passion i livet så kommer leva drömlivet, tyvärr är sanningen så långt ifrån den kan komma. Det är bara några ytterst få personer på jorden som klarar av att jobba med sin passion ständigt. Då menar jag inte någon som jobbar 3 dagar i veckan utan VARJE dag, för du kommer aldrig kunna livnära dig på din passion om du inte ligger i 110%.

Jag som är egen-företagare vet detta mer än någon annan. Mitt första företag var inom foto-branschen, och även fast jag älskar allt som har med foto att göra klarade jag inte av det. Det blev helt enkelt för mycket foto för mig.

Jag är en såndär person som går ut och fotograferar när jag känner mig inspirerad, eller vill fånga något speciellt. Vissa dagar vill jag inte gå ut och fota alls, ibland fotar jag inte på flera veckor. Det är inte som jag tappat glöden, det är bara att jag inte är sugen på att fota. Jag känner mig inte inspirerad helt enkelt.

Tänk dig om du befinner dig i en sådan svacka, du känner inte alls för att fota, du har ingen inspiration eller motivation, men ändå måste du gå ut att fota, för du har gjort din passion till ditt jobb. Det kommer sluta väldigt snabbt med att ditt drömjobb blir något helt annat, det kan liknas med det där hemska kontorsjobbet många har, dom jobbar kvar även fast dom hatar det.

Mitt första företag höll på med timelapse, och även fast vi gjorde bra grejer höll det bara inte i längden. Det krävdes alldeles för mycket jobb och ibland hade man varken lust eller ork att ta sig ut till en fin plats, stå där i flera timmar för att sedan hoppas på att bilderna blev bra. Jag vet att timelapse skiljer sig drastiskt mot andra typer av foto, men principen är den samma.

Jag vill hålla kvar fotografering som en kul grej jag gör, något jag gör när jag känner för det. Man kan lika det med sex, när man är sugen är det bland det underbaraste som finns, men tvingar du dig själv att ha sex varje dag blir det snabbt riktigt jobbigt och tråkigt.

Gör inte din passion till ditt jobb, välj istället något du gillar och är bra på. Det är ditt framtidstyrke.

Köpt ny bildskärm!

Så äntligen var det dags för någonting jag skjutit upp på alldeles för länge om jag ska vara ärlig. En ny bildskärm!

Jag har redigerat mina bilder på en flera år gammal LCD skärm. Den är inte dålig eller så men den visar inte färgerna 100% korrekt. Att få korrekt färgåtergivning är någonting jag värderar väldigt högt då mina bilder alltid är färgstarka och använder färg för att förmedla det jag vill. Så att sitta på en skärm som inte riktigt kan visa färgerna korrekt gör ju att jag tappar en del av mitt meddelande, jag kanske sitter och ser bilden på ett sätt, medan min kollega får en helt annan känsla av bilden på sin skärm.

Jag har sparat pengar hela året och nu kan äntligen köpa mig en skärm som kommer gynna min fotografering, det är några år för sent men fortfarande! Jag vill tacka KonsumentTest som hjälpte mig att välja skärm, utan deras hjälp hade jag nog aldrig valt rätt. Jag valde skärmen som vann deras bäst i test, Asus PB279Q, svårt namn men vad gör det när skärmen är helt underbar.

Den är 4K så jag kommer kunna verkligen se alla detaljer min systemkamera tar, dessutom ger det mig mer rum för att kunna göra bilderna finare i Photoshop och Lightroom. Kan jag se så mycket detalj kan man lätt avgöra vad som ser bra ut eller inte.

Vill bara passa på att även om en grym skärm hjälper dina fotografier lite, så blir du inte per automatik en proffsfotograf bara för du har en bra skärm! Som om du är amatörfotograf och vill köpa en ny skärm, vänta ett tag och fråga dig om du verkligen behöver det. I början är det mer värt att köpa en bättre systemkamera eller objektiv, lär dig att utnyttja dessa till fullo och SEN köper du dig en grym bildskärm för redigering!

Mina två cent, som man brukar säga.

Sorry för långt uppenbehåll

Nu har jag inte skrivit på ett bra tag, med en bra anledning till varför.

Dels har jag varit utomlands i Europa, är man på semester vill man inte spendera all sin lediga tid framför en dator för att blogga. Andra kanske gör det men inte jag!

Jag har rest från Portugals kust hela vägen upp till den franska Rivieran, en väldigt fin resa och jag har fotat enormt mycket. Men som sagt, har undivkit bloggen med flit. Reseguiden har många tips om vart man kan åka, så rekommenderar att spana in dom: http://www.reseguiden.se/reseguider/mina-parlor-pa-den-franska-rivieran-8110

Dessutom har jag flyttat här i Stockholm och varit utan nät ett längre tag, men nu är jag äntligen tillbaka.

En konstig lag om stativ som diskuteras i riksdagen

Många har sagt att Sveriges regering är som en cirkus, jag håller med till 100%. Efter bytet till Stefan Löfven har vi fått vittna många roliga incidenter, både med honom och hans kollegor från t.ex. Miljöpartiet. Men vi ska hålla den här bloggen fri från politik, det jag vill diskutera idag är en konstig lag som diskuteras och kan eventuellt slås igenom.

Alla här vet vad ett stativ är väl? Det är som tre ben med en platta där uppe för din kamera, typ det vanligaste verktyget en fotograf kan ha. Stativ används för att stabilisera en bild, fotar man t.ex. på kvällen med lång slutartid måste man ha stativ om man vill ha en skarp bild. Man använder sig också av stativ för kunna göra så kallade time lapse videos. Då sätter man kameran på stativet och fotar över en längre period. Det är även vanligt att man använder stativ för att ta foton på sig själv, för oss som ogillar selfiesticks hehe.

Nu planeras det på att göra stativ olagliga, japp du läste det rätt. Enligt kameraövervakningslagen så faller stativ under kameraövervakning. Dom menar att om jag som fotograf, vill gå ut och fotografera på natten med mitt stativ håller jag på med övervakning. Det är tydligt att dom som klubbar igenom den här lagen har blivit utsatta för något trauma när dom var små.

Jag förstår inte hur man kan klubba igenom något sådant. Tänk dig att du går till kungsträdgården och vill ta en bild på den fina omgivningen i solnedgången, du måste använda dig av stativ för att få bästa resultat. Nepp, du får inte göra det eftersom kameran sitter fast på ett stativ.

Det sjuka med den här lagen är att jag skulle kunna göra exakt samma grej, stå på samma ställe, fotografera samma människor, bara att jag håller kameran i handen istället. Då är det helt lagligt, då "övervakar" jag inte.

Går det här igenom kommer jag flytta från Sverige.

Juste, samma styrelse anser att bilkameror och actionkameror faller under samma kategori... Vi lever i en cirkus på riktigt.

"Du måste ha tillstånd för att fota mig"

Jag är en snäll människa, jag vill aldrig skada eller uppröra någon, jag försöker alltid göra mitt bästa liksom. Så jag tar det väldigt personligt när jag springer runt på stan och fotograferar, så kommer det människor och klagar på mig.

Just i det här fallet var jag på Drottninggatan och fotograferade. För er som inte känner till gatan så är det nog en av Stockholms populäraste gator, den är väldigt lång och har massa intressanta människor och figurer. Det är inte ovanligt att man ser fotografer fotografera här heller.

Så dagens uppdrag var att fotografera den här gatan, fånga atmosfären så att säga. Detta innebär att jag fotar precis allting, människor, djur, byggnader, krukväxterna osv.

Ca 20 minuter in i min plåtning kommer det fram en äldre herre till mig och frågar om jag har fotat honom. Eftersom jag tagit typ 100 bilder vid det här laget redan säger jag bara "Det kan jag ha troligtvis gjort, jag har fotat här i 20 minuter och har över 100 bilder så det är väldigt möjligt att jag råkat få med dig någonstans".

Genast blir herren defensiv och börjat hätskt fråga mig varför jag gör det. Jag borde vetat bättre men jag stannade kvar och började diskutera med honom. Jag förklarade att jag har fotat Drottninggatan och inte just honom.

"Det måste passerat minst 500 olika människor när jag stått här,  tror du verkligen att jag står och fotar just dig specifikt?"

Fick svaret tillbaka att han ger blanka fan i vad jag gör och att jag ska sluta fota omedelbart, för man får inte fota andra människor om man inte har tillstånd. Vi diskuterade med honom i ca 10 minuter och sedan gav jag upp, jag sa att jag hade tagit bort bilden på honom och visade honom bilderna. Han blev nöjd och hoppades på att jag lärt mig en läxa.

Sånt här gör mig helt galen, det finns ingen sån regel. Inte alls. Står på du allmän plats, vilket Drottninggatan är, får jag fota dig hur mycket jag vill. Jag kan t.om. följa efter dig och fota dig rakt upp i ansiktet utan att det är olagligt. Jag skulle aldrig göra något sånt, men sån är lagen. Allmän plats och du får helt enkelt ta det som en man.

Det som däremot är emot lagen är om jag skulle fota just dig specifikt, ändra bilden på något sätt för att få dig att  framstå på ett dåligt sätt och ladda upp på nätet. Då hamnar bilden under diskriminering eller något i den stilen, och det är förståeligt. Dock sysslar jag aldrig med sånt ju.

Men men, vi får se vad kommande dagarna har att erbjuda.

Källor: http://www.fotosidan.se/cldoc/lag-och-ratt/vad-far-man-fotografera.htm

Hej och välkomna till min nya blog. Jag tänkte berätta lite om mig själv först, vad jag gör och vem jag är osv. Ni vet det där gamla vanliga man alltid gör när man presenterar sig.

Bloggen heter the SLR runway eftersom jag har en stor passion för fotografering, SLR står Single Lens Reflex. Man brukar ofta prata om DSLR kameror på nätet och det är alltså digitala systemkameror. Tar man bort D får man SLR och blir alltså kvar med en analog kamera. Jag måste erkänna att jag valde namnet eftersom det lät coolt, jag fotar knappt någonting med analogt numera.

Även om jag finner det rätt avslappnande och utmanande att gå runt med en analog kamera, så är det helt enkelt för mycket jobb i slutändan. Jag menar, jag älskar resultatet jag får när jag framkallar min film osv. Men alldeles för mycket jobb, dessutom kostar det lite pengar!

Med mina digitala kamera kan jag fota hur mycket jag vill och behöver i princip aldrig oroa mig för att filmen ska ta slut. Jag fotar ju trots allt med ett minneskort och inte en rulle film numera.

På den här bloggen kommer jag prata om mina fotografier men även lite om mitt vardagsliv, vad som har hänt, vad har gjort osv. Hoppas ni kommer gilla det!